KRÖNIKA

Svempa – en legend i lastbilsvärlden

Frostfire Svempa_del_9 18_foto Tomas Ek Trailer_low.jpg.
Foto: Tomas Ek/Trailer
Annette Eilert lastbilsjournalist.jpg.

Annette Eilert

Motorjournalist

2026-06-17

PROFIL

Det finns människor som förändrar en bransch.
Och så finns det de som genom sitt arbete blir legender.
Sven‑Erik ”Svempa” Bergendahl tillhörde båda kategorierna samtidigt. Annette Eilert ser tillbaka på en unik gärning inom lastbilsvärlden, och minns ett speciellt möte på vägen en blåsig och regnig höstnatt.

För oss inom lastbilsvärlden var han långt mer än ett namn, en påbyggare eller en ikon. Han var en självklar referenspunkt – och en del av själva kulturen.

När beskedet kom att Svempa gått ur tiden, 87 år gammal, efter en tids sjukdom, var det som om något större än en människa lämnade oss. Ett helt kapitel i den svenska lastbilshistorien stängdes.

Svempa växte upp på Södermalm i Stockholm, meckade mopeder redan i unga år och drogs tidigt till raggarkulturen och de amerikanska idealen om frihet, form och uttryck. Via arbetet som fordonsmekaniker och senare bärgarchaufför tog han klivet in i den värld där han skulle bli odödlig. När han byggde om sin första Scania L76 till bärgningsbil handlade det inte bara om funktion – det handlade om att fordonet inte skulle ”skämmas för sig” på vägen.

Där någonstans föddes Svempa‑andan.

För honom var lastbilen aldrig bara ett arbetsredskap. Den var en förlängning av människan bakom ratten. En identitet. Ett uttryck. Och så småningom – ett konstverk i lack och krom. Vem har inte drömt om en dragbil med cab?

Tillsammans med formgivare som Jan Richter tog han customrörelsen till nivåer som ingen tidigare sett inom lastbilsbranschen. Lack, krom, inredning, formspråk och helhet smälte samman till något som fick även människor utanför branschen att stanna upp och titta en extra gång. När ett Svempa‑bygge rullade in på mässor och evenemang var det inte bara lastbilsfolk som samlades. Det blev publik. Det blev samtal. Det blev snackisar. Och det blev stolthet.

Att han vann den allra första Nordic Trophy redan 1980 säger något om hur mycket före sin tid han var. Att han fortsatte vara aktiv långt upp i 80‑årsåldern – och till och med arbetade med sin första eldrivna lastbil in i det sista – säger allt om hans driv. Svempa slutade aldrig vara nyfiken. Det fanns alltid något att justera, förbättra, designa eller begrunda.

Men legender byggs inte enbart av priser, pokaler och ikoniska fordon. De byggs minst lika mycket av möten. Av minnen. Av berättelser som lever vidare runt kaffebord, i verkstäder och längs vägarna. Från chaufför till chaufför. Från mun till mun. Numera också via sociala medier.

Ett sådant minne bär jag själv med mig.

" Bakom den där första, nästan skräckinjagande silhuetten fanns världens snällaste människa."

I början av 2000‑talet jobbade jag på Scania i Södertälje som testförare, uppe på labbet – ”på berget”, som vi invigda säger. Där körde vi prototyplastbilar, fyllda med teknik som ännu inte nått produktion. Vissa lastbilar fick absolut inte lämna provbanan. Andra rullade långa sträckor på allmän väg, alltid med särskilda tillstånd och strikta sekretessregler. Skulle något hända ute på vägarna kunde man inte ringa vilken bärgare som helst. Det fanns särskilda avtal. Särskilda företag. Särskilda människor.

En höstnatt, mitt under ett av mina nattpass, blev det bekymmer. Jag var ute någonstans på de sörmländska vägarna när lastbilen fick stopp. Det var en sådan där mörk, blåsig natt när regnet aldrig riktigt bestämde sig för om det skulle spöregna eller bara regna lagom. Tandläkarväder, för att låna Lars Winnerbäcks ord. Jag ringde efter bärgning och blev sittande att vänta. Det var totalt mörkt, och hytten kyldes snabbt ned av blåsten.

Till slut dök två lyktor upp längre bort. De närmade sig sakta och parkerade bakom min stillastående lastbil. Jag hoppade ur hytten. Först såg jag ingen människa. Föraren hade redan börjat öppna luckor, plocka fram utrustning och förbereda bärgningen. Ljuset var dåligt, jag hade ingen pannlampa och skuggorna spelade i strålkastarskenet.

När jag gick runt bilen mötte jag honom.

Svempa.

Eller rättare sagt: jag visste inte att det var Svempa just då. Jag hade bara hört talas om honom. Alla inom lastbilsvärlden visste vem han var – en levande legend. Men där, mitt i natten, lång och smal som han var, med ett kargt ansiktsuttryck, kepsen neddragen och halvvägs dold i mörkret, hann jag tänka att jag sett för många skräckfilmer. Nu är min sista stund kommen, flög det genom mitt huvud. Jag blev rent ut sagt skiträdd och började famla efter mobiltelefonen.

Det är nästan komiskt att tänka på i dag.

För bakom den där första, nästan skräckinjagande silhuetten fanns världens snällaste människa. Ett stort och varmt hjärta. Ett lugn. En självklar professionalism. Svempa tog hand om situationen precis som han gjort otaliga gånger förr. Inga stora ord. Bara trygghet, rutin och respekt – både för uppdraget och för mig som förare.

Jag är inte ens säker på att jag någonsin berättade för honom hur rädd jag blev i första ögonblicket. Men minnet har etsat sig fast. Kanske just därför att det säger så mycket om vem han var. En man som på håll kunde uppfattas som bister, nästan mytisk – men som i mötet alltid visade sig vara mänsklig, varm och genuin.

Svempa gjorde inte bara lastbilar som drog blickarna till sig. Han gav chaufförsyrket stolthet. Han visade att det gick att förena funktion med känsla, arbete med passion, nytta med skönhet. Han fick generationer av chaufförer, påbyggare och entusiaster att våga ta ut svängarna – och också våga stå för det.

I dag rullar hans byggen vidare på vägarna, i minnen, bilder och inspiration. Och varje gång en förare lägger lite extra tid på detaljerna, varje gång någon väljer att se sin lastbil som något mer än bara ett fordon, lever arvet av Svempa vidare.

Det finns fortfarande många lastbilar ute på vägarna som bär den legendariska Svempa‑loggan på sidan av hytten. Som chaufför har man alltid reagerat lite extra när man sett den. I dag har loggan blivit kultförklarad – ett sigill, ett kvalitetsmärke, ett arv.

Legender dör aldrig.
De byter bara form.

Svempa 1_low.jpg.

Sven Erik "Svempa" Bergendahl.

Foto: Scania

Läs även

Scania batteripack1_low.jpg.

FORDONSTEKNIK 2026-09-15

72 mils räckvidd med Scanias nya batterilösning

Utvecklingen av eldrivna fordon går snabbt. Scania har nu presenterat en flexibel lösning för sina eldrivna fjärrlastbilar där batterier som placeras bakom hytten ska kunna ge upp till 72 mils räckvidd på en laddning.Fjärrtransporter med eldrivna fordon blir alltmer realistiska. Volvo Lastvagnar presenterade i maj en FH Aero-modell med e-axel som ska ge upp till 70 mils räckvidd för ett ekipage med tågvikt på 48 ton och en nyttolast på 28 ton. Nu följer Scania efter genom att presentera ett nytt flexibelt sätt att montera batterier där ett eller två extra batteripaket kan placeras bakom hytten. Lösningen är kompatibel med en eldriven 6x2*4-lastbil (med släp) ihop med Scanias utskjutande IVD-front (Increased Vehicle Dimension). Man går därmed utanför normen att bara ha chassimonterade batterier.

Läs mer
DSC08177_fix_low.jpg.

DRIVMEDEL 2026-09-16

Industrijättar vill skala upp vätgastransporter

Det är dags att gå från ord till handling på området vätgastransporter. Det tycker Volvokoncernen, Daimler Truck, Toyota Motor Corporation och flera andra europeiska industriaktörer som nu presenterat en gemensam satsning, där man också vänder sig till Europas politiker för stöd.För ett par veckor sedan meddelade AB Volvo att man avser att samarbete med en flertal andra större industribolag för att skala upp vätgasdriven mobilitet i Europa. Under IAA i Hannover presenterade bolagen den gemensamma satsningen som utgår från att vätgasfordon är ett viktigt komplement till batterielektriska fordon för att uppnå EU:s mål om minskade utsläpp.Hindren för en kommersialisering av vätgastransporter har varit, och är, fler. Produktionskostnader för vätgasen, utbyggnad av tanknätet och att det ännu inte finns serietillverkade fordon. Men prototypfordon har körts på flera håll och Daimler Truck har enligt uppgifter från Volvo haft kunder som kört nästan 60 000 mil med vätgasdrivna bränslecellslastbilar.Nu är planen att i slutet av detta år sätta ett hundratal av nästa generations bränslecellslastbilar i drift hos kunder. Under nästa år ska också de första lastbilarna med vätgasförbränningsmotor lanseras. Enligt uppgift planerar Daimler Truck att satsa flera hundra miljoner euro i vätgaslastbilar fram till slutet av decenniet. Även Volvokoncernen ska investera betydande summor, både i bränslecellsdrivna lastbilar och lastbilar med vätgasförbränningsmotorer. Lanseringen är planerad att omkring 2030. Den tredje fordonstillverkaren i projektet är Toyota som medverkar som en teknisk partner för att stötta expansionen av vätgasmobilitet. Tyska industrikoncernen Bosch kommer också att ha en viktig roll genom att leverera nyckelteknik för både bränslecells- och förbränningsdrift.Övriga aktörer i samarbetet är Air Liquide, Total Energies, MB Energy och TEAL Mobility som står för utvecklingen av gasproduktion respektive tankinfrastruktur.Volvo menar att det är möjligt att sänka konstaderna för vätgasdrift så att det blir konkurrenskraftigt jämfört med dieseldrift. Förutsättningarna är att kostnaden för lastbilarna sjunker genom incitament och serieproduktion, att en konkurrenskraftig försörjningskedja för vätgas skapas, kvotsystem för växthusgasutsläpp samt driftrelaterade incitament såsom undantag från vägavgifter.Volvo menar att marknaden är på väg att möta dessa förutsättningar och pekar på att det i den senaste ansökningsomgången inom Tysklands NOW-program kom in fler ansökningar för tankstationer och vätgasdrivna lastbilar än vad det fanns finansiering för. Det är också Tyskland som de samarbetande bolagen ser som utgångspunkt för satsningen, och aktörerna efterlyser stöd från nationella regeringar och Europeiska kommissionen för att kunna genomföra genomföra en liknande satsning i hela Europa.

Läs mer
iStock-2200761999_low.jpg.

DRIVMEDEL 2026-09-10

Högre energipriser väntas under hösten

Priset på el kommer enligt en prognos från Bixia bli mer än dubbelt så högt under resten av hösten jämfört med samma period förra året. Samtidigt har världsmarknadspriset på både olja och färdig diesel stigit kraftigt, och väntas fortsätta upp.Snittpriset på el för fjärde kvartalet väntas landa på en bit över en krona per kilowattimme i Sverige. Det meddelar elhandelsbolaget Bixia som kommit med en ny prognos. Det prognosticerade priset är mer än dubbelt så högt som priset motsvarande period förra året och ungefär tre gånger så högt som 2024. Bakom prisökningen ligger minskade gaslager i Europa, vilket i sig främst är en effekt av konflikterna kring Hormuzsundet i Persiska Viken. Den snöfattiga vintern och en ganska torr vår och sommar är också bidragande faktorer till att elpriset väntas hålla sig på högre nivåer. För årets sista kvartal väntas priset landa på omkring 1,25 kronor per kilowattimme i snitt, eller 70 öre för de två nordligaste elområdena och 1,40 för det sydligaste.– I vanliga fall är vattenkraften vår krockkudde mot höga priser på kontinenten, men i år räcker den inte till. Vattenmagasinen ligger på mycket låga nivåer och det vatten som finns i magasinen behöver räcka hela vintern. Därför sparar producenterna på sina vattenresurser genom att producera minimalt och i stället importerar Norge tidvis el från Europa. Då får vi Europas priser upp till oss och därmed en betydligt högre prisbild, säger Johan Sigvardsson på Bixia.Om nederbörden blir större än vanligt kan dock priserna komma att landa lägre än prognosen, liksom om vintern blir ovanligt mild.Konflikterna i Mellanöstern, i kombination med utslagna raffinaderier i Ryssland, har också fått både oljepriset och priset på färdigraffinerad diesel att gå upp den senaste tiden. Nu i veckan har priset på Brentolja varit uppe kring 100 dollar fatet, samtidigt som den minskade raffinaderikapaciteten i världen tryckt upp dieselpriset ännu mer. Saudiarabien uppger, enligt en rapport från Opec som DI.se refererar till och som Bloomberg tagit del av, att oljeproduktionen i landet nått sin lägsta månadsnivå sedan Gulfkriget 1990. Bloomberg konstaterar enligt DI.se också att leveranserna var klart högre än den uppgivna produktionen, vilket indikerar att mycket olja nu tas från befintliga lager. Uppgiften är i linje med tidigare bedömningar om att ovanligt mycket av oljan på världsmarknaden kommer från lager. Det indikerar att priset kan komma att fortsätta upp så länge som det inte sker några större framsteg i de konflikter som de stora oljeländerna är del av.

Läs mer