PROFIL
2026-09-09
"Jag visste att jag skulle tillbaka"
När lastbilsföraren Johan Moberg var 32 år blev han förlamad från bröstet och nedåt i en motorcykelolycka. Trots det lyckades han ta sig tillbaka och mer än 25 år senare arbetar Johan fortfarande i branschen han älskar.Det är tidig morgon och diset ligger fortfarande kvar över hamnen i Helsingborg. Containrar staplas på varandra, kranarna gnisslar och det doftar av olja och salt från havet. Johan Moberg sitter i sin lastbilshytt och känslan är samma som i tonåren. Det är här han hör hemma. Men vägen hit har varit långt ifrån rak.– Jag älskar det här yrket. Det är hela mitt liv. Jag tror att det handlar om överlevnad, det har gett mig mening, säger han och låter blicken vila ut genom rutan.Redan som barn visste han att det var lastbilsförare han ville bli. Efter lumpen tog han körkort direkt och hoppade på sitt första jobb på en fabrik.– Det var så fruktansvärt tråkigt, jag höll på att gå under. Jag ville bara ut på vägarna, säger han.På den tiden fanns ingen yrkesförarutbildning i modern mening. I stället fick man lära sig av de äldre förarna. Han minns de första turerna, nervositeten när han backade mot en lastkaj och den där stoltheten när han fick beröm.– Jag brukar säga att jag fick den bästa utbildningen som finns, för jag fick ingen alls. Man fick göra fel, fråga de äldre och visa ödmjukhet. Det var så man blev chaufför.De första åren sov han fler nätter i hytten än i sin egen säng. Landsvägarna blev som ett hem.– Jag kunde ge mig av på en söndag och inte veta var jag skulle sova på måndagen. Den där friheten, känslan av att inte vara fast, det är det som alltid drivit mig. Om någon bad mig att åka till Marocko skulle jag göra det på en gång, säger han.Men så, en höstdag i Hälsingland år 1999, kom kraschen. Johan, som var på väg till sin flickvän i Härnösand, hade bestämt sig för att ta motorcykeln upp. Vinden blåste extra kallt den dagen och han körde in på en mack utanför Hudiksvall för att ta på sig en varmare tröja. Det sista han minns är att han kör ut på motorvägspåfarten till E4:an.Tio dagar senare vaknar han upp på sjukhus. Det var då han fick beskedet: ryggen var bruten. Skadorna var omfattande: brutna revben, lårben, knäskålar – och en krossad ryggrad. Han hade krockat med en älg.– Jag hade 26 frakturer och blev komplett förlamad från bröstet och nedåt. Jag var chockad länge, tror nästan att det tog mig 17–18 år innan jag verkligen förstod vad som hade hänt, säger han.