Man kan ha väldigt roligt som sopbilsförare

Lorens Ottosson är en av Svenska Truckers nya färgstarka profiler. Som liten följde han med i pappas sopbil när han inte behövde vara i skolan, och redan då odlades en kärlek till yrket. Här berättar han för Svensk Åkeritidning om vad som måste bli bättre för dagens förare och om målet att bli professionell boxare.

Berätta om din egen väg in i yrket.
– Min pappa jobbade som sopbilsförare och jag åkte med honom när jag var hemma från skolan. Redan då förstod jag det fina med att få gå hem tidigt när man jobbat klart, att få möjlighet till fritid och göra vad man vill när jobbet är klart. Jag var inte säkert på att jag skulle jobba med just detta, men nu har jag gjort det sedan strax efter studenten.

Du tar ditt jobb på fullaste allvar, vad är det som är speciellt med att vara sopåkare?– Jag gillar att man hjälper folk. Vi gör ett viktigt jobb och är ovärderliga i samhället. Det är som med läkare, skulle vi strejka blir det kaos. Det gör att det finns en stolthet i jobbet och därför tar jag det här väldigt seriöst. Det går ut över så många om jag inte sköter det. I övrigt vet jag nästan inget om lastbilar. Jag är en jävel på att köra, men det är få komponenter i en lastbil jag kommer ihåg namnet på.

Din andra passion i livet är boxningen. Varför har det blivit så stort i ditt liv?
– Jag började boxas när jag var tolv för att min storasyster, som blev svensk mästare, gjorde det. Men jag har också varit överviktig större delen av mitt liv, tills jag tog tag i boxningen ordentligt för några år sedan. Sedan dess har jag ändrat mitt liv väldigt mycket, det var rätt illa innan jag tog tag i det. Det är också en väldigt rolig sport eftersom boxning verkligen är på riktigt. Det du gör har konsekvenser. Folk kan snacka, men när du står i ringen så syns det på nån sekund om du verkligen är duktig eller inte. Dessutom är det en livsstil. All min tid går åt till jobbet och boxningen, det finns inte utrymme för annat.

Vilka är dina största framgångar som boxare?
– Jag slutade att boxas under ett år ungefär och vägde då 110 kg som mest. Sedan tog jag tag i det igen och tävlade tills jag kom ner till 86 kg. Då gick det bättre. 2023 tog jag brons i SM i 80-kilosklassen och 2024 vann jag guld i 75-kilosklassen.

Vad är dina styrkor som boxare, och vad är ditt slutliga mål?
– Min största styrka är tekniken. Är man så stor som jag var förut kan man inte få ut tekniken fullt ut, men när jag tävlar i en lägre viktklass får jag det och det är därför det går så bra nu. Nu vet jag att jag kan det här, att jag kan vinna SM-guld och jag förstår att jag aldrig kommer att bli lika bra på något annat. Så varför ska jag inte satsa? Nu ska jag träna och tävla med landslaget med målet att bli proffs nästa år. Kommer man utomlands och tävlar mot andra länder i Europa blir motståndet ett helt annat. Men även som proffs lär jag behöva jobba vid sidan av, ett tag till i alla fall.

Hur kom du med i Svenska Truckers?
– Min dåvarande chef fick ett mejl från produktionsbolaget om att de sökte folk och han sa att jag var den första han tänkte på. Först var jag tveksam, men han låg på och ville verkligen att jag skulle söka. Nu ångrar jag verkligen inte det, det har varit jätteroligt att få visa hur det här jobbet går till. Har man en bra kollega så kan man ha väldigt roligt som sopåkare. Men det är jättesvårt att höra sig själv på teve. Jag klarar bara att titta några sekunder.

Du har jobbat med det här sedan du tog studenten. Hur har yrket förändrats?
– Jag bryr mig lika mycket om kunderna nu som förut, men förutsättningarna för oss som jobbar i branschen måste bli bättre. Kostnadspressen har blivit så stor nu att det går ut över oss som jobbar i yrket. Det är jättesvårt att hinna med dagarna, sopor som ska gå i väg en dag får ibland stå till dagen efter. Jag gillar inte det, det är inte rätt mot kunderna. Dessutom är min fritid väldigt viktig för mig, så situationen gör tyvärr att lågan inte är lika stark idag. Trots att jag gillar yrket.