Kraftigt lyft för HVO100

FÖRETAGANDE 2025-06-13

Sunnemo Åkeri har lyckats med konststycket att kombinera exponentiell tillväxt med god lönsamhet, samtidigt som man investerat i ny teknik och hållbara lösningar. Men när Christer Friberg, vd på åkeriet som nyligen tog emot Stora Åkeripriset, berättar om vad som är viktigast är det personalen som hamnar i fokus. Under de första åtta åren bestod Sunnemo Åkeri av en enda lastbil, ett tankbilsekipage som till en början kördes av Anders ”Putte” Friberg på uppdrag av dåvarande ADR Transport och senare för ADR Haanpää. Putte hade redan när första bilen införskaffades år 1998 avverkat tjugotalet år som lastbilsförare och lots för olika arbetsgivare. 2006 kom frågan om Putte inte ville bli medlem i LBC Frakt. Han tackade ja och började köra en linje till Norge. Ganska snart uppstod en möjlighet att ta över ansvaret för LBC Frakts linjetrafik mellan Värmland och Stockholm, och därmed blev det också nödvändigt att utöka fordonsparken. Fram till 2012 hade det lilla åkeriet tre lastbilar, men därefter påbörjades resan till att bli en större aktör i regionen. När Christer Friberg år 2019 klev in på heltid i sin pappas verksamhet, efter att ha jobbat flera år i transportledande befattningar hos större logistikaktörer, hade åkeriet 13 tunga fordon. Därefter har expansionen varit exceptionell, för att vara ett litet familjedrivet åkeri. Idag uppgår flottan till 40 tunga fordon och omsättningen landade förra året på 120 miljoner kronor, inräknat dotterbolaget Sunnemo Pendel. När Christer Friberg funderar över vad som gjort resan möjlig landar svaret i de personliga egenskaperna som han menar utgör en gyllene kombo. – Jag har skött ekonomin, personalen och den sociala biten sedan jag klev in i bolaget. Men jag kan inget om lastbilar, vet inte ens hur en växellåda ser ut. Pappa kan däremot allt om fordonen och tekniken i dem. Jag tror att det i framgångsrika bolag oftast finns personer med olika kompetenser som delar på ansvaret. För oss blev det möjligt att växla upp ytterligare först när vi var två, med olika roller och personligheter.

LAGAR & REGLER 2025-06-19

Fariba Vancor, eller Bella Nilsson som hon är mer känd som, döms av Södertörns tingsrätt till sex års fängelse för de omfattande miljöbrott som begåtts inom ramen för avfallsverksamheten Think Pink. Ytterligare nio personer döms till kortare fängelsestraff.Think Pinks sophantering har beskrivits som det största miljöbrottet i svensk historia. Under flera år har tusentals ton avfall flyttats runt, deponerats och grävts ner och orsakar stora miljöskador. Think Pink har haft verksamhet i ett flertal svenska kommuner, bland annat Västerås, Eskilstuna, Laxå och Norrtälje. Tingsrättens dom uppges vara på omkring 700 sidor, vilket ger en fingervisning av hur omfattande målet varit. Hela förundersökningen består av omkring 50 000 sidor. Förutom Fariba Vancor har ytterligare 10 personer omfattats av åtalet. De övriga huvudåtalade har av rätten beskrivits som en produktionschef, en ”avfallsmäklare”, en platschef, en näringslivsprofil samt en miljökonsult. Totalt dömer tingsrätten tio personer, men friar den så kallade näringslivsprofilen Leif-Ivan Karlsson som tidigare var vd för företaget. Fyra av de huvudåtalade döms till fängelse för grova miljöbrott, och de sex övriga döms för miljöbrott (av normalgraden). Hårdast straff får Fariba Vancor själv. Hon döms till sex års fängelse för 19 fall av grovt miljöbrott. De övriga huvudåtalade får straff på mellan två och fyra och ett halvt år. Ytterligare två personer av de övriga åtalade döms till fängelse. Rätten har enligt ordföranden Niklas Schüllerqvist prövat var gränsen för en bristfällig och felaktig avfallshantering övergår till att vara ett miljöbrott. Där har rätten tittat på dels vilka regler som kommunen satt upp, dels i vilken grad gifter har släppts ut. Rätten kom fram till att brott har begåtts i avfallshanteringen på 19 av de 21 utpekare platserna, och att det rör sig om grova miljöbrott. – Avfallshanteringen har dessutom medfört betydande olägenheter för närboende vad gäller buller och damm och andra svårigheter, säger Niklas Schüllerqvist som också beskriver verksamheten som ett pyramidspel. – Problemet har huvudsakligen bestått i att man inte har haft någon avsättning, som det kallas på avfallslingo, för det här avfallet. Man har inte haft några lagliga sätt att göra sig av med avfallet i tillräckligt stor utsträckning, och man har då inte haft ambitionen att ta hand om det på det sätt som miljölagstiftningen föreskriver. I stället för att ta hand om avfallet som tänkt har Think Pink lagt det på hög, transporterat runt det eller i vissa fall grävt ner det. Den olagliga verksamheten har sedan fungerat ända fram till att företaget ställts inför att betala de kostnader som en korrekt avfallshantering kräver. Då har budgeten inte gått ihop och pengar att betala med har saknats. Under hösten 2020 inleddes också ett konkursärende för bolaget NM Trading & Transport, som stått för den mesta verksamheten inom Think Pink (där bolaget NTM Think Pink – numera Witch Hunt International – varit Fariba Vancors moderbolag). Hanteringen har på vissa håll kännetecknats av att avfallet blandats och krossats, något som gör det svårt eller rent omöjligt att sortera avfallet i efterhand. Brister har också funnits i kontrollen av vilket avfall som kommit in, och avfallet har körts runt till olika platser vilket gjort den kommunala tillsynen svårare. Rätten konstaterar att pengar därmed gått till transporter i stället för att ta hand om avfallet. Avfallet har i flera fall heller inte legat på en hårdgjord yta, eller haft något nederbördsskydd vilket ökar risken för att gifter sprids. Koppar, krom, nickel, zink, kvicksilver, bly och arsenik är några av de ämnen som släppts ut. De fem huvudåtalade som döms för brott döms också att tillsammans betala omkring 250 miljoner kronor i skadestånd till bland annat några av de drabbade kommunerna. Två av de huvudåtalade som döms för brott får näringsförbud i fem år och två får näringsförbud i tio år.

PROFIL 2025-06-13

Lorens Ottosson är en av Svenska Truckers nya färgstarka profiler. Som liten följde han med i pappas sopbil när han inte behövde vara i skolan, och redan då odlades en kärlek till yrket. Här berättar han för Svensk Åkeritidning om vad som måste bli bättre för dagens förare och om målet att bli professionell boxare. Berätta om din egen väg in i yrket.– Min pappa jobbade som sopbilsförare och jag åkte med honom när jag var hemma från skolan. Redan då förstod jag det fina med att få gå hem tidigt när man jobbat klart, att få möjlighet till fritid och göra vad man vill när jobbet är klart. Jag var inte säkert på att jag skulle jobba med just detta, men nu har jag gjort det sedan strax efter studenten. Du tar ditt jobb på fullaste allvar, vad är det som är speciellt med att vara sopåkare?– Jag gillar att man hjälper folk. Vi gör ett viktigt jobb och är ovärderliga i samhället. Det är som med läkare, skulle vi strejka blir det kaos. Det gör att det finns en stolthet i jobbet och därför tar jag det här väldigt seriöst. Det går ut över så många om jag inte sköter det. I övrigt vet jag nästan inget om lastbilar. Jag är en jävel på att köra, men det är få komponenter i en lastbil jag kommer ihåg namnet på. Din andra passion i livet är boxningen. Varför har det blivit så stort i ditt liv?– Jag började boxas när jag var tolv för att min storasyster, som blev svensk mästare, gjorde det. Men jag har också varit överviktig större delen av mitt liv, tills jag tog tag i boxningen ordentligt för några år sedan. Sedan dess har jag ändrat mitt liv väldigt mycket, det var rätt illa innan jag tog tag i det. Det är också en väldigt rolig sport eftersom boxning verkligen är på riktigt. Det du gör har konsekvenser. Folk kan snacka, men när du står i ringen så syns det på nån sekund om du verkligen är duktig eller inte. Dessutom är det en livsstil. All min tid går åt till jobbet och boxningen, det finns inte utrymme för annat.